Förra veckan hade min klass i naturkunskap 1b seminarium om livsstil och hälsa. Jag brukar använda seminarium lite olika i olika kurser men denna variant blev extra lyckad.  Under seminariet ska eleverna inte bara visa mig vad de själva kan, det får också ta del av flera olika sätt att beskriva och diskutera frågan och jag ger direkt återkoppling för att bekräfta och utveckla deras resonemang.

FORMATIV ARBETSPROCESS – med flera tillfällen att utvecklas
När vi arbetade tillsammans med området pratade vi om och övade oss i att ge utförliga svar. Vi gjorde bland annat denna övning.
En vecka innan seminariet fick de under en lektion individuell feedback på hur de kunde utveckla sina svar på de frågorna som skulle lämnas in skriftligt. De hade haft som läxa att skriva ett utkast som de skulle ha med sig till lektionen.
På seminariet fick de ha anteckningar med sig och jag uppmuntrade dem att anteckna under diskussionen. Målet med seminariet var dels att de ska visa mig vad de kunde på det aktuella kunskapskravet men också att de skulle lära sig av varandra. Jag ville att de skulle få syn på hur man kan besvara frågorna på olika sätt och jag förklara varför vissa beskrivningar blir översiktliga och andra utförliga. Jag uppmuntrade dem till att använda de tekniker vi tidigare hade jobbat med för att de skulle kunna utveckla sina beskrivningar. Jag utgick från frågorna i rutan nedan. Eleverna brukar få ut dem och använda den när de ska beskriva eller diskutera något.

BEDÖMNING
Seminariet är alltså utformat både som en examination och som ett lär tillfälle. Alla som ville kunde efteråt redigera i sina skriftliga inlämningar innan de skickade in dem för slutbedömning. Det var inte exakt samma frågor som vi diskuterades muntligt som de skulle lämna in skriftligt men frågorna gick mycket in i varandra och de testade samma kunskapskrav.
Efter att jag har läst deras skriftliga inlämningar så gör jag en slutbedömning för uppgiften utifrån deras samlade bästa prestation. Några gör väldigt bra muntligt och andra bättre skriftligt och då låter jag aldrig den sämre prestationen sänka min bedömning.

SÅ HÄR GÅR SEMINARIET TILL
Eleverna har fått ut de frågor vi ska diskutera innan och de har sina anteckningar med sig och antecknar under diskussionens gång.
Jag fördelar alltid ordet men de kan själva begära ordet genom att räcka upp handen men vem som kan alltid få frågan.
När en elev får en fråga som de inte kan svara på så får en annan elev hjälpa till. Om den första eleven vill kan hen sen begära tillbaka frågan för de kommer ofta på något när den andra eleven har hjälpt till.
När en elev har svarat på min fråga så ställer jag följfrågor och låter ibland eleven själv och ibland andra elever svara. Då utgår jag ofta från frågorna i rutan ovan. Jag säger då exempelvis att beskrivningen skulle bli mer utförlig om man ger ett exempel, kan du komma på något exempel på det? Sen kan jag fråga en annan elev om de kan komma på ett annat exempel och då kanske eleven nyanserar genom att beskriva frågan ur flera perspektiv och då påtalar jag att det eleven nu sa var en nyansering eftersom…
Jag gör inte detta hela tiden men då och då när det lätt går att påvisa.
Innan vi avslutar så frågar jag om det är någon som känner att de inte har fått visa vad de kan och om de tycker vi har missat att prata om något.

FÖRDELAR MED SEMINARIUM

• Jag spelar ofta in diskussionen vid seminariet och då kan jag lyssna på den igen innan jag gör min bedömning.
• Eleverna får insikt i flera oliks sätt att angripa och besvara frågorna när de lyssnar på varandra under seminariet.
• Eleverna får öva sig i att prata inför en grupp (max 10 elever brukar jag ha) och delta i en strukturerad diskussion.
• Jag fördelar ordet så alla får prata lika mycket.
• Både de som är bra att visa vad de kan muntligt och de som föredrar skriftligt får möjlighet att prestera på topp när man kombinerar seminarium med en skriftlig inlämning.
• När de ha möjlighet att förbereda sig och ha med sig anteckningar till diskussionen så är det lättare för även de elev som inte trivs med att diskutera muntligt att känna sig tryggarare.